Är du sugen på något sött eller är du helt galen i godis? Den här artikeln definierar var gränsen till ett sockerberoende går!
Vilket är ditt favoritgodis? Tänk efter nu.
Kan du leva utan det en hel vecka?
Händer det att du tänker på något sött varje dag?
Bra – då är detta läsning för dig!
Beroende eller vana?
Vad är egentligen ett beroende? Vad definierar ett sötsug och när övergår dessa cravings till ett sockerberoende?
För det första måste vi sätta en definition på vad ett beroende faktiskt är. De flesta som har ett sötsug är inte medvetna om att de faktiskt har ett sockerberoende.
Ett beroende tar sin form när någon säger till dig att du inte längre får äta godis, sötsaker eller sockerbaserade produkter, varpå din reaktion är att det inte går och att du inte kan leva utan dem – här etableras ett problem med sockret.
Ett nästintill tvångsmässigt sökande och konsumerande av sockret, svårigheter att begränsa intagen och kvantiteten, nedstämdhet, ångestliknande symptom och andra negativa känsloupplevelser uppstår när sockerintaget begränsas eller för den delen uteblir. Det här är definitionen av ett beroende, enligt American College of Neuropsychopharmacology.
Du har inget val
Sockerberoendet tar skepnad när du inte längre kan motstå frestelsen och du bara måste ha det i ditt liv för att det fyller upp en så pass stor del.
Ett mer vanebaserat förhållande till socker och godis är när du kan komma ihåg hur det är att äta något gott och sött, du gillar det och uppskattar det.
Det är en angenäm upplevelse. Samtidigt kan du leva utan det, men framförallt måste du inte ha det. Skillnaden blir då att de som är sockerberoende, eller klassar in per definition, inte kan selektera ut när de vill och när de inte vill äta sötsaker.
Det kan kännas som om du inte har något val och att sockret måste fyllas på. Det blir en jakt på smågodis, fikapauser och dylik för att mätta det här här behovet. Annars kommer de här jobbiga och ångestladdade känslorna. Kan du göra något åt detta?
Det här fungerar inte
Den vanligaste metoden för att försöka göra sig av med sötsuget eller sockerberoendet är att gå ”cold turkey”, det vill säga att sluta abrupt och inte ha en nedtrappningsperiod. 100 till 0 över en natt.
Anledningen till att detta inte fungerar, eller åtminstone inte som regel, är för att alla reaktioner har en likvärdig motreaktion. Det här betyder att det omfattande beslutet att helt och hållet ge upp socker direkt kommer sparka bakut i form av en kroppslig motreaktion.
Se det så här. Om du står vid vattnet och kastar i en liten sten kommer det inte att hända så mycket med vattnet. Det kommer stänka ungefär lika mycket som stenen är stor.
Skulle du istället ta en stor lyftkran och ta upp ett mindre berg och släppa det mitt ute i vattnet skulle det bli ett enormt stort plask och vattnet skulle stänka åt alla håll och kanter med ett högt ljud när stenbumlingen skar vattenytan med sin ofantligt stora massa. Det här representerar att göra sig av med ett beroende med en gigantisk insats.
En bättre metod
Det är med anledning av detta som det alltid är bättre att hugga ner den stora stenen till mindre grusbitar och portionera ut dem i vattnet för att på så sätt få ut samma volym sten, men med mindre plask och stänk.
Detsamma gäller ditt sockerberoende och det första, och kanske viktigaste steget, är att erkänna och identifiera problemet för sig själv – det finns och behöver åtgärdas!
Tänk så här – det är bara läskigt, smärtsamt och obehagligt så länge ovissheten finns kvar. Ett rum är bara läskigt tills du tänder lampan och kan se hela rummet, inte sant?
Om du gjorde detsamma med sockerberoendet, godissuget och det biokemiska händelseförloppet i hjärnan och kroppen skulle det inte vara läskigt, smärtsamt eller obehagligt. Varför inte? För att du vet vad det är som triggar det och du kan på så sätt se på det med en objektivitet som i sin tur gör det lättare för dig att lokalisera en lösning på problemet.
Din nya vän dopamin
Dopamin kan vara fantastiskt, alldeles underbart och leda till många fantastiska känslor som välbehag, inspiration och motivation. Det kan också vara förrädiskt och få dig att göra eller tycka om saker som kanske inte alltid är till din fördel.
Allt som du gör som är förenat med en härlig, upplyftande och behaglig känsla är förknippat med dopamin och dessa händelser innebär alla dessa positiva känslor på grund av dopamin. Det går alltså in i sig själv. Tillfredsställande känslor utlöses på grund av dopamin och dopamin är anledningen till att du upplever dessa saker som njutbara.
Om du äter något gott, som ditt favoritgodis, kommer dopamin att utsöndras och detta kommer att generera en känsla av välbehag, vilket i sin tur kommer att motivera dig till att äta mer och få mer ”må bra”-stimulans. Både koncentrationen av dopamin och själva utsöndringen kommer att öka och fortsätta att öka med varje godbit.
Därför kan socker ibland liknas vid ett drogberoende, eftersom de biokemiska reaktionerna i kroppen tenderar att likna varandra i båda fallen – med en gemensam nämnare: dopamin.
Kolhydrater och fett
En fråga som många ställer sig är varför man inte går lös på grönsaker och frukt när man vill ha något sött eller för den delen äta stora mängder för att tillfredsställa ett behov?
Det har med kroppens smakreceptorer att göra och på sättet som vi reagerar på kolhydrater. För det första är socker en del i kolhydratfamiljen och är allt från fruktos, glukos, maltos, laktos och stärkelse räknas till detta och finns alltså i både kombinationer och i många varianter i livsmedelsbutiker och i sötsaker som du suktar efter.
Det som däremot gör sockret extra ätvänligt är när det kommer i en kombination med fett. En socker-fett-kombination kommer att aktivera fler smakreceptorer, förstärka signalerna som sker efter matintaget och sätta igång fler av cellernas egna signalinformatörer som heter peptidneurotransmittorer.
Det här sker i kombinationer som tårta, kakor, pizza, glass och andra livsmedel med ett högt fett- och kolhydratinnehåll.
Det blir svårt att sluta
Det är detta händelseförlopp som gör det så svårt att sluta och signalerna som skickas från dina smakreceptorer upp till din hjärna kommer att utlösa det här belöningssystemet, som i sin tur kommer att motivera dig till att äta mer. Eftersom du mår så bra av det och det är en behaglig känsla.
Dessutom kommer kroppen att bli van med den här utsöndringen och ett behov, sen beroende, av att uppleva dessa känslor igen och igen etablerar sig i hjärnan och du kommer att försöka hitta något som kan trigga igång detta dopaminpåslag igen – sockerberoendet skapas.
Det är sällan man märker den här övergången eller för den delen är uppmärksam på att det är just detta som håller på att ske, men det bästa med våra egenskaper som vi gynnar oss är att det aldrig är för sent att åtgärda dem och byta ut dem till mer fördelaktiga vanemönster.
Kom ihåg att du alltid har kontrollen och att du alltid kan påverka och förändra dig själv enligt hur din bild om den bästa versionen av dig ser ut. Det är aldrig för sent och det bästa sättet att exkludera dåliga vanor ur ditt liv är att först identifiera dem och sen eliminera dem. Hur gör med detta?
Du har visst ett val
Det absolut bästa sättet att hantera ett sockerberoende på är att erkänna det, identifiera det och koppla bort den emotionella biten från intagen. Vad menas med detta?
Du kan inte rå för att din hjärna triggar igång en förskottsbelöning där du tänker på hur gott det vore med en påse lösgodis eller en god efterrätt. Det som däremot ligger i din kontroll är på sättet du agerar på sagda trigger.
Det kan låta märkligt, eftersom det många gånger känns som om du är radiostyrd när du går in i butiken och handlar det goda du vill äta. Faktum är att händelsen där din hjärna får upp tanken och spelar upp hur mumsigt det vore och den delen där du går in i butiken, väljer ut godiset, betalar för det, går hem och äter upp det inte är sammanhängande – alls. Inte ens nästan.
Det som egentligen händer är att hypotalamus i hjärnan sänder ut primitiva signaler till dig om att du behöver äta. Detta tolkar du baserat på association, vilket betyder att det blir vad du gör det till eftersom du har en emotionell anknytning till denna signal.
Skär loss banden
Det är ett fascinerande koncept med våra känslor. Vi väljer vad vi ska känna och tycka baserat på vad vi anser är lämpligt i en given situation.
Om du sitter på en flygplats i väntan på att ditt flyg ska komma in så att du kan boarda planet kan förändringar lätt förekomma. Du får höra att landningen blir 30 minuter försenad och följande scenario spelas upp. Du blir arg, svär och upplever en frustration över den här händelsen, som även är bortom din kontroll. Varför?
Det är för att du själv väljer att ha den här reaktionen. Detta är helt och hållet inom vad du kan kontrollera och om du mitt i raseriutbrottet skulle stanna upp och tänka – ”Vänta nu. Gynnar den här reaktionen mig som person? Är det konstruktivt?”
Vi har redan kommit fram till att svordomar och utbrott inte gör att planet kommer komma fram snabbare, så varför lägga energi på det? Du kan skära det emotionella bandet till saker du inte kan påverka, men även till saker som i allra högsta grad är inom räckhåll för vad du kan förändra. Applicera detta på ditt sötsug.
Vänta lite nu
Nästa gång du vill köpa något sött eller får ett infall där du måste inhandla godis vill du stanna upp och tänka – ”Vänta lite nu. Det här kan jag kontrollera. Både valet om jag gör detta eller inte och vilken emotionell anknytning jag har till den här reaktionen”.
Återigen – du kan inte påverka att dessa tankar och triggers kommer till dig, men det du kan förändra är din reaktion och vilka känslor du förknippar med dessa tankar och triggers. Är du med?
Du har möjligheten att stanna upp och tänka på om det är något du vill, ifrågasätta varför du blir lycklig av tanken och försöka stänga av den emotionella aspekten och se på det med en objektiv syn.
Hur hade du reagerat om du var ute med din kompis och han eller hon sa att det vore gott med godis, för att sedan gå iväg och köpa godiset. Efter att din vän har ätit upp godiset skulle klagomålen komma om hur illa din vän mådde över att ha gett vika för frestelserna. Skulle du inte kunna se på situationen i sin helhet och komma med väldigt konkreta och lättfattliga lösningar? Varför inte applicera detta på dig själv med hjälp av en objektiv infallsvinkel på din egen situation?
Du har alltid kontrollen
Om du nu vet att du kan välja hur du ska reagera, vilka känslor du ska förknippa med detta och att du själv alltid har kontrollen över om du reagerar, samt vilken slags reaktion händelsen får vet du även att du kan förändra ditt förhållande till ditt sötsug och såldes även ditt sockerberoende.
Det här kan låta väldigt simpelt. Det är en väldigt enkel process, men det kräver sin träning och du behöver öva på det här varje gång.
Hjärnan, vanor och nervsignaler fungerar så att ju oftare ett händelseförlopp utspelar sig – må detta vara knyta skorna, låsa dörren eller köpa godis – desto lättare kommer hjärnan ha att koppla samman nervtrådarna som triggar igång startlågan till dessa händelser.
Precis på samma sätt fungerar det om du slutar göra den här aktiviteten under en period. Det blir som ett batteri som aldrig används och prestationsförmågan kommer att försämras.
Hjärnan tappar kopplingen
Om du slutar utföra ett vanemönster kommer hjärnan få det svårare och svårare att skicka ut nervsignalerna via nervtrådarna som triggar igång den här händelsen, vilket också kommer göra det lättare att motstå frestelserna med tiden.
Du blir ringrostig på att utföra det som du slutar göra, för att uttrycka det enkelt. Om du tränar på att känna igen sötsuget, triggern och den tidiga belöningen i tanken av att du äter godiset kommer du kunna se på det med objektiva ögon.
När du har lokaliserat och isolerat den här händelsen kan du sedan koppla bort dina känslor och det emotionella förhållandet du har till sötsuget och träna på självkontroll där du själv bestämmer vad du vill ha för känslor kopplade till sagda händelse.
Det här kommer med tiden göra det lättare för dig att motstå frestelserna, eftersom du vet att det inte finns någonting med dessa tankar som kan få dig att utföra fysiska rörelser – som att köpa och äta godiset.
Du tappar bort förmågan
Blir du bra på att koppla bort känslorna från den här triggern, se på det objektivt och lära dig att du inte behöver agera ut dina tankar kommer hjärnan få svårare att hitta till dessa triggers över tid, vilket gör att det blir lättare för dig att motstå sötsuget för varje gång.
Varje match blir lättare, eftersom du blir bättre samtidigt som sötsuget blir sämre. Förhållandet mellan hur pass fingerfärdig du är på att koppla bort känslorna och avväpna dina egna tankar och det faktiska sötsuget kommer att få större storleksskillnader och du kommer till sist att inte höra av tankarna och sötsuget – någonsin igen.
Du tappar helt enkelt bort förmågan att lura dig själv till att tro att det här är något som är bortom din kontroll eller att du för den delen har ett fastsvetsat emotionellt band till sagda händelseförlopp, eftersom du vet att du alltid har kontrollen och därmed kan välja vilka känslor, om så några alls, du ska associera med det här så kallade sötsuget.
Sammanfattning
Det absolut bästa sättet att hantera ett problem på är att ta reda på så mycket man kan om det. En cykel är bara ett problematiskt färdmedel för dig tills du lär dig cykla.
Lär dig om de bakomliggande funktionerna till vad det är som triggar ett sötsug, vad du kan påverka och vad du inte kan påverka.
Träna på att vara objektiv inför dina egna känslokaskader och lär dig att selektera ut vilka emotionella band du har till dessa händelser. Det kommer göra att du på ett välgrundat sätt kan ta medvetna och konstruktiva beslut som kommer att gynna dig och göra dig svårmottaglig för dåliga vanor att få fäste på.
Eftersom det är viktigt att du har kontroll över dina resultat hade du gillat onlinecoaching.
